Lex Sarah i hemtjänsten: från rapport till utredning och anmälan

Vad lex Sarah faktiskt är

Lex Sarah är samlingsnamnet på bestämmelserna i socialtjänstlagen (2025:400) om skyldigheten att rapportera, utreda, avhjälpa och anmäla missförhållanden inom socialtjänsten. Reglerna gäller alla utförare – kommunala såväl som privata – och omfattar därmed all hemtjänst som utförs enligt socialtjänstlagen.

Syftet är inte att utkräva ansvar av enskilda medarbetare. Syftet är att verksamheten ska upptäcka och rätta till brister innan de skadar någon. Det är en systemfråga, inte en personalfråga. Den distinktionen är avgörande att få ut i personalgruppen, eftersom rädslan för att ”ange någon” är den vanligaste orsaken till att rapporter uteblir.

Vem är skyldig att rapportera?

Rapporteringsskyldigheten gäller var och en som fullgör uppgifter inom verksamheten. I en hemtjänstverksamhet betyder det i praktiken alla: undersköterskor, vårdbiträden, planerare, samordnare, chefer, vikarier, timanställda och praktikanter.

Skyldigheten är personlig. Den kan inte delegeras bort, och den upphör inte för att någon annan ”säkert redan har rapporterat”. Varje medarbetare som uppmärksammar ett missförhållande eller en påtaglig risk för missförhållande ska rapportera det.

Verksamheten har i sin tur skyldighet att informera all personal om rapporteringsskyldigheten – vid introduktion och därefter återkommande.

Vad räknas som ett missförhållande?

Ett missförhållande är ett utförande av insatser som innebär eller har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för den enskildes liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Det inkluderar också påtaglig risk för missförhållande – alltså situationer där det är uppenbart att något kan gå allvarligt fel, även om ingen ännu kommit till skada.

Exempel på vad som kan vara rapporteringspliktigt i en hemtjänstverksamhet:

• Uteblivna besök, särskilt vid insatser kopplade till måltider, läkemedel eller tillsyn
• Brister i bemötande – kränkande, hotfullt eller nedlåtande uppträdande
• Att kunden inte får den hjälp som beslutats eller framgår av genomförandeplanen
• Brister i informationsöverföring som gör att viktiga behov inte uppmärksammas
• Ekonomiska oegentligheter, stöld eller att kundens tillhörigheter försvinner
• Att en kund lämnas i en otrygg situation
• Systematiskt återkommande brister som inte åtgärdas trots att de påtalats

Processen i fyra steg

1. 1

   Steg 1: Rapportera

   Medarbetaren rapporterar till den som verksamheten utsett – normalt närmaste chef eller kvalitetsansvarig. Rapporten ska göras utan dröjsmål.

   Rapporten behöver inte vara komplett eller korrekt formulerad. Den ska beskriva vad som hänt, när, var och vem som berörts. Det är verksamhetens uppgift att utreda – inte medarbetarens uppgift att bedöma allvarlighetsgrad.

   En vanlig felkälla här är tröskeln. Om rapportering kräver en blankett som ska hämtas på kontoret kommer få rapporter att skrivas. Om den kan göras direkt i samma system som medarbetaren redan använder, i telefonen, samma dag – då skrivs de.

2. 2

   Steg 2: Utreda

   Verksamheten ska utreda vad som hänt och varför. En bra lex Sarah-utredning innehåller:

   • Vad hände? Faktisk händelsebeskrivning, fri från värderingar.
   • Vilka konsekvenser fick det? För den enskilde, konkret.
   • Varför hände det? Orsaksanalys som går bortom ”medarbetaren glömde”. Fanns rätt information tillgänglig? Var schemat rimligt? Var rutinen känd? Fanns bemanning?
   • Vad har gjorts omedelbart? Åtgärder för att avhjälpa och undanröja risken.
   • Vad ska göras för att förhindra upprepning? Med ansvarig och tidpunkt.

   Orsaksanalysen är den del som oftast görs för ytligt. En utredning som slutar vid den enskilda medarbetarens misstag kommer inte att förhindra att samma sak händer igen med en annan medarbetare.

3. 3

   Steg 3: Avhjälpa och undanröja

   Missförhållandet ska avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål – parallellt med utredningen, inte efter den. Väntar man på en färdig utredning innan man åtgärdar något har man missförstått ordningen.

4. 4

   Steg 4: Anmäla till IVO

   Om missförhållandet bedöms som allvarligt ska verksamheten göra en anmälan enligt lex Sarah hos IVO, Inspektionen för vård och omsorg, snarast. Anmälan görs av den som ansvarar för verksamheten.

   Bedömningen av allvarlighetsgrad görs utifrån konsekvenserna för den enskilde och sannolikheten för upprepning. Vid osäkerhet: dokumentera resonemanget bakom bedömningen. Att kunna visa hur man resonerat är ofta viktigare än att alltid landa exakt rätt.

   Utredningen ska färdigställas även när anmälan görs – anmälan ersätter inte utredningen.

Fem tecken på att lex Sarah-arbetet inte fungerar

1. 1. Ni har nästan inga rapporter

   En hemtjänstverksamhet med tjugo medarbetare och noll lex Sarah-rapporter på ett år har inte färre brister än andra. Den har ett rapporteringsproblem. Få rapporter är en varningssignal, inte ett kvalitetsbevis.

2. 2. Rapporterna kommer bara från chefer

   Då har rapporteringsskyldigheten inte nått ut i personalgruppen.

3. 3. Utredningarna landar alltid i ”påmind personal om rutin”

   Det är sällan den verkliga orsaken och nästan aldrig en tillräcklig åtgärd.

4. 4. Åtgärderna saknar ansvarig och datum

   En åtgärd utan namn och tidpunkt är en ambition.

5. 5. Ingen vet hur många ärenden som är öppna

   Om läget kräver att någon letar i mappar och mejl är uppföljningen beroende av en enskild persons minne.

Vad ett systemstöd för lex Sarah ska klara

Regelverket säger vad som ska göras, inte hur. Men i praktiken avgörs kvaliteten på lex Sarah-arbetet av hur låg tröskeln är och hur väl processen hålls ihop. Ett systemstöd bör därför:

• Göra det möjligt att rapportera direkt i mobilen, samma dag, utan blankett
• Hålla ihop hela kedjan – rapport, utredning, åtgärd, uppföljning, eventuell anmälan – i ett ärende
• Ge överblick över öppna ärenden med ansvarig och deadline
• Stödja orsaksanalysen med struktur, så att utredningen inte stannar vid händelsebeskrivningen
• Hantera personuppgifter korrekt, med rätt behörigheter och spårbarhet
• Möjliggöra mönsteranalys över tid – samma typ av avvikelse hos samma kund, i samma område eller på samma tid på dygnet är den viktigaste informationen i hela systemet

Den sista punkten är den som skiljer ett register från ett kvalitetsverktyg. Enskilda rapporter beskriver händelser. Mönstret beskriver verksamheten.

Vanliga frågor